Nu är jag och Emil hemma igen..

Resan var helt underbar.
Jag var väldigt nervös när jag klev av båten i Tallinn eftersom jag inte riktigt visste vem det var som skulle möta upp mig där.
När vi kom ut till terminalen så stod det två killar nästan längst fram med en skylt med mitt namn på.
Var lite osäker på vem som var min bror så jag gick fram och sa Hej på svenska, är jag dum eller vad?
Hur som helst så slängde den ena killen sig runt halsen på mig och kramade om mig gråtandes och pussade mig på kinden hur många gånger som helst och det var självklart  min bror!
Han hade med sig en arbetskamrat som kunde engelska och skulle översätta då min bror inte kan någon engelska och jag kan inte estniska.
Dom hjälpte oss iaf till bussen som skulle ta oss till Pärnu där jag skulle träffa min syster!
Tyvärr jobbade min bror så han var tvungen att sticka till jobbet på engång när vi var på bussen.


Resan till Pärnu gick bra och nervositeten började släppa lite.
Systern har jag ju haft brevkontakt med och jag visste hur hon såg ut.
När vi klev av bussen så stod min syster och hennes dotter och väntade på oss.
Fick en kram av både dottern och systern.
Sen bar det av mot stället vi skulle bo på, vilket var jätte mysigt.
Vi fick bo i en lägenhet då alla hotell var fulla på grund av högsäsongen.



Jag tyckte det var lite jobbigt för att jag har så svårt för att prata engelska, så jag är glad för att Emil var där så han kunde prata med dom tills jag fick modet för att babbla jag med.
Kan ju säga när jag väl började så kunde jag inte sluta haha..

Dagarna i Pärnu var helt underbara. Vi var igång hela dagarna och båda jag och Emil hade jätte roligt.
Vi blev verkligen omhändatagna hela tiden, helt underbart.
Kändes riktigt tråkigt att åka hem.
Jag ville verkligen stanna kvar.
Vi kommer förmodligen åka dit igen i Oktober och kommer då stanna en vecka.

Nu har jag packat klart och allt är fixat.
Imorgon o8.35 går båten mot nynäs och 17.45 går båten mot Tallinn.
Kommer inte skriva nå mer förrens jag kommer hem.
Om jag råkar hamna framför en dator så kanske jag skriver nått därifrån.

Om 1½ dygn kommer jag få träffa mina syskon för första gg!
Nu är jag nervös som satan.
Kommer jag kunna sova inatt?? Tror inte det!

Glömde skriva att min systerssyster har bokat boende till mig nu, så allt är ordnat vilket känns väldigt underbart.
Nu behöver jag inte tänka på det.
Fick även reda på att dom skulle möta oss vid terminal D. '
Tyvärr så vet dom inte vem det blir ännu och jag vet bara hur systern ser ut, fast det ordnar sig säkert.

Självklart skulle det bli problem med Estlandsresan.
Allt har gått för enkelt och jag har bara väntat på det här.
Min systers halvsyster ( fattar ni?) hörde av sig nyss och sa att dom kunde inte ta sig till Tallinn, och undrade om jag kunde komma till Pärnu iaf en dag.
Alltså jag åker ju dit bara för att träffa dom så jag frågade ju självklart om jag kunde vara där under hela resan isf.
Hon skulle iaf hjälpa mig med att hitta ett hotell som vi kunde bo på.
Hoppas verkligen på att det löser sig.
Hon skulle höra av sig på fredag så vi får hålla tummarna.

Sen var det inte säkert alls att min bror A skulle komma dit, dom försöker få tag i han.
Jag måste träffa han och då han inte kan nån engelska skulle det vara super om min syster eller iaf min systers dotter var i närheten och kunde översätta.

Hur ska detta gå?? haha.. Jag som redan är super nervös.
Tur att man har babe som bara säger att det fixar vi vilket problem det än kommer.

Jag skrev  till M igår, hon jobbade som psykolog på barnhemmet som jag bodde på.
Frågade henne om hon hade några foton på barnhemmet som jag kunde få.
Jag minns ju det klart och tydligt men ville se lite bilder på hur det ser ut nu när det är ett dagis ist.
Självklart fixade hon det och idag har jag fått några stycken.
Blir så glad av att få se och minnas tillbaka till när man bodde där.
Det ser ju inte riktigt ut så som det gjorde då men huset är iaf detsamma.

Ser jag nu.
Börjar inse att snart är det jag som får vara med om det där.
Jag får träffa mina syskon i Estland.
Tror jag mer och mer börjar inse det nu,det är mer verkligt nu.

När jag ser dom tjejerna på tv nu som söker efter sin syster i Polen så känner jag verkligen igen mig i mkt av det dom berättar.

Ser mer och mer framemot att åka.
Måste bara vänta på brevet att jag kan åka till dom.
När jag får det går jag direkt och beställer biljetter till mig och älsklingen.

SNART!!!

Idag fick jag ett nytt brev av min syster i Estland med kort på henne och hennes dotter.
Dottern var hur söt som helst och vi påminner mkt om varandra i ansiktet, har samma "bäbis näsa" som jag så fint kallar det.
I brevet stod att min bror är sjuk pga en dålig lever och det fick mig att fatta att jag måste åka dit för att hälsa på dom snart så inte en bror till dör och specillet inte han då han minns mig och kan berätta så mkt för mig om alla mina minnen därifrån.
Har iaf planerat att åka runt april-maj.

Fick ett mejl idag från socialen i Estland.
Dom har inte skickat nå brev till min bror utan bara till systern.
Så jag har suttit och väntat över en månad på att få svar och undrat varför han inte hört av sig.
Varför i helvete kunde inte socialen höra av sig och bara säga att dom bara har skickat till systern??
Nu ska dom iaf skicka ett brev till han och skriva att jag vill ha kontakt med han.
Fan på tiden!

Nu har jag skrivit klart alla brev till Estland.
Ett till min syster , ett till merike och så ett till socialkontoret angående min bror i estland.
Jätte skönt att det är gjort.
Har flyttat fram det jätte länge, vet faktiskt inte varför.
Tror att det är ganska jobbigt det hela även om det är roligt med.
Mkt tankar och annat.
Har ännu så många frågor som är svåra att få svar på och det retar upp mig väldigt mkt.

Vad gör ni då??

Här kommer jag börja skriva om allt som händer under sökandet efter min familj i Estland.
Tror jag behöver skriva av mig så det inte bara sitter i huvudet och snurrar runt .