becky84

Hejsan svejsan,

Jag har haft en paus nu i några dagar då jag helt enkelt inte har haft lust eller ork att blogga på grund av det som hände i lördags.
Det är lustigt att en människa i min närhet kan få mig att må så dåligt och då ska det ändå vara hon som ska stötta mig i allt och vara stolt över mig och inte trycka ner mig så jag känner mig totalt meningslös.
Har iaf fått tillbaka lite glädje och hoppas på att det ska bli bättre och bättre.
Jag måste försöka lära mig att säga i från eller åtminstone lägga på luren så människan fattar att jag inte accepterar hur hon behandlar mig.
Önskar verkligen att jag kunde göra det redan nu men av nån konstig anledning kan jag inte ens lägga på luren ist sitter jag och tar emot en massa skit och sen mår jag jätte dåligt fast att jag vet innerst inne att jag inte förtjänar det!

Jag har haft ett tufft liv och mått väldigt dåligt, men lyckats ta mig uppåt även om det har varit tufft och idag mår jag bra.
Önskar verkligen att nån kunde vara stolt över det ist för att klanka ner på saker jag inte gjort eller har blivit ännu.
Jag skiter i om endel är läkare vid 25 års ålder
So what??
Jag vill inte bli någon jävla läkare.
Ja, jag är 25 år, sjukskriven och har ingen utbildning men jag vet att jag kan ta igen det sen när jag vet vad jag vill bli.
Jag vet inte det ännu och jag vet att det finns säkert dom i 40 års åldern som fortfarande inte vet det.
Är det inte viktigare att man mår bra och hittar nått man brinner för ist för att må dåligt och inte  veta va fan man håller på med.

Jag tänker inte börja plugga för att du vill att jag ska göra det.
När jag känner att jag är stabil för att göra det eller  vet vad jag vill hålla på med då tänker jag göra det.
För mig är hälsan viktigare då jag har hoppat in i saker när jag mått dåligt på grund av att " jag måste för att alla andra" och varit tvungen att avsluta det för att jag inte klarade av det på grund av att jag mådde så dåligt.
Det kommer inte hända igen.
Thats it!!